Att Fika eller inte Fika? Det är Cykelfrågan!

Som ledare för Grupp 1 vid Lidköpings CK´s Söndagscykling anser jag att vi måste skilja oss väl ifrån Grupp 2 (den lugna gruppen) för att skapa en nivå som bjuder in de som har tränat hela vintern och vill få många timmar i sadeln som leder till ökad fettförbränning samt uthålligheten. Själv älskar jag att trampa länge och det underlättar om det är några stycken som jag kan tjöta med i klungan. Jag har länge ansett att Söndagscyklingen blivit lite för ojämn och tappat fokus på distans, och dessutom lagt till med trenden "fika länge". Även om det är ett socialt pass, så vill man ju att passet faktiskt skall göra någon effekt och som det varit innan utan någon utsedd ledare har passen inte hållit den kvalitet som jag eftersträvar. Jag tror på minst ca 2-2,5 timmar innan man intar snabba kolhydrater i form av fika och att passet sedan totalt landar på mellan 4-5 timmar. Hade Söndagscyklingen varit helt upp till mig, hade vi skippat fika och intagit energi i olika former i sadeln efter ca 2 timmars cykling på ett 5 timmars pass. Nu är det som så att det inte är endast upp till mig hur upplägget av passet ska se ut utan vi är en förening där det finns ett intresse av att cykla länge och koppla av i mitten på ett trevligt café någonstans i Skaraborg, vilket jag också finner stor njutning med och dessutom skapar en bra gemenskap. Dock är det jag som planerar resan däremellan.

Seglar över slättlanskapet

Men för att koppla blogg-inlägget till titel, så har det skapats en del debatt på Facebook efter att jag publicerat fotot nedan med texten "Fika på Nordpolen i Vara efter ca 6-7 mils cykling. Vilket väder!" som togs av f.d. Lidköpings CK´s ordförande Björn Fredriksson som var på besök i Lidköping över helgen. I stora drag handlade det om olika åsikter kring "att fika" under ett cykelpass som sedan helt plötsligt handlade om en äldre Lidköpingscyklist som läxar upp en yngre Skaracyklist om en urgammal tradition som verkar vara gjutet i kolfiber (huggit i sten). Den äldre mannen menar att fika är en del av cykelkulturen och att ingen skall hävda något annat. Klicka här för att se diskussionen i sin helhet.

Fika på Nordpolen i Vara efter ca 6-7 mils cykling. Vilket väder!

Hursomhelst finns det enligt mig ingen sanning i varken det ena eller det andra, dock så verkar det enligt min erfarenhet som om motionären inom kategorin Cykel fikar ofta i förhållande till proffscyklister. Men vid båda fallen finns det säkerligen undantag. Jag minns när Fredrik Kessiakoff vurpade på Le Tour de France 2013, alltså förra året, och tvingades bryta. Skara CK bjöd in honom och cykelklubbarna i närheten på en lugn tur över Kinnekulle som avslutades med fika på Evalds MTB Garage i Lidköping och där frågade jag honom om proffsen fikar. Han svarade att han fikar mycket sällan och att det är under tillfällen som han är hemma och tar det lugnt eller kör något återhämtningspass som lite fika kan vara aktuellt. Även Alexander Wetterhall nämner i en intervju i P4 att det är vid återhämtningspass som han kan ha en liten fikastund. Lyssna på intervjun här som börjar 1:44:00 in i programmet.

Jag avlutar med orden, "Den cyklist som vill fika, får fika och ändå kalla sig cyklist. Den cyklist som ej vill fika, behöver inte fika och får även han/hon kalla sig för cyklist! Gäller alla åldrar"