När jag vaknade i morse var jag redo för att cykla. Men efter att kopplat av i soffan med en kopp kaffe framför programmet "Get Out Alive" med Bear Grylls och tittat ut genom fönstret, där mörka moln började täcka himlen, kändes det behagligare att kurra ner sig i soffan. Målet är ändå att cykla varje söndag i minst tre timmar i ett prat-tempo, LSD (Long Slow Distance), för att behålla formen, men även för att vänja kroppen vid att primärt använda fettet som bränsle. Till våren kommer jag att öka längden på passet till fem timmar. Jag dricker bara vatten och äter högst en banan efter ca. två timmar. Nu är det även dags att skippa fikat! Jag har tröttnat på att bli svettig, blöt och nedkyld, och sedan köra igång med skakande tänder. Idag skippade vi fikat och det kändes otroligt skönt, samtidigt som jag hade en mycket trevlig cykelkamrat att snacka med. Det blev nog inte tyst en enda gång under turen.
Jag ångrade inte en sekund att jag gav mig ut och att fikat togs bort gjorde att även ett motstånd försvann. Ibland kan tanken att stanna till för att sedan starta upp göra mig omotiverad, samtidigt som det skäl onödigt med tid. Men visst, någon gång på sommaren att ta en paus vid ett fik med 30 grader i luften och dricka en kopp kaffe tillsammans med något sött är väldigt trevligt. Eller varför inte en espresso i Italien.
Nu får jag se om det kanske blir ett löppass också!
