Minnesstund på cykel med inslag av kompisfika

Jag gick upp och tittade ut på det gråa kalla vädret helt osugen på att trampa genom det platta slättlandskapet vid namn Vara Kommun. Men nu när min sambo var ledig kände jag att jag måste ta tillfället i akt och få lite tuffare mil i benen. Jag hade även tänkt att hälsa på min vän Josef i Arentorp under färden.

Resan dit gick ganska fort som bara var dryga 40 km. Josef bjöd på lite kaffe och två utsökta förpackade microvågsugnsbakade bullar, lite kaffe igen och till sist två smörgåsar. Tanken var egentligen en liten snabbvisit, men vi (mest jag) satt nog och tjötade i 2,5 timmar.

Motvilligt att lämna denna mysiga tillvaro visste jag att det var dags att bege mig vidare på resan för att hinna hem till en middag med familjen Karlgren på det nyrenoverade Stadshotellet i Lidköping. Benen var stumma, men det släppte strax innan Vara och jag seglade genom staden och in på cykelvägen mot mitt gamla barndomshem i Emtunga. Sedan tog jag vägen förbi Önums Friskola mot Tråvad, där jag besökte min mormors grav och mindes tillbaka på denna underbara spanjorska och hennes klassiska uttryck som exempelvis när hon bjöd på underbara spanska måltider kunde säga, "Villa ha saff?", "Villa ha ott?" eller "Gongorrá!". Det sistnämnda ska betyda Vårgårda. Något jag också tydligt minns är att när hon och hennes man bilade ner till staden Almería i södra Spanien, tyckte hon alltid resan gick så fort och smidig. Kan bero på att hon inte körde och somnade efter 2 minuters körtid.

Saknaden är stor från oss alla kära mormor!

Jag sa till min sambo att hon också kommer att hinna cykla efter min runda. Sedan kommer jag hem efter att varit borta i ca 6 timmar, vilket gjorde att hon inte hann. Hon blev ganska irriterad. Det är nog bättre att hon tar sitt pass före mitt nästa gång.