PTdE är igång, väntar bara på kroppen

Tidigt i söndags gick jag upp för att ladda med risgrynsgröt. Samma kolhydratskälla som fick mig att prestera grymt på Cykelvasan. På plats i Kvänum var det dags att vänta in starten av Prologen med ett litet informationsmöte och genomgång av reglerna. En ca 10 minuters plåga som skulle göra sig påmind på Etapp 1 senare samma dag. Prologen var lika jobbig som väntad om inte ännu tuffare, eftersom jag fick starta om efter typ 3 minuter när bluetooth-överföringen tappades. Vid andra försöket slocknade den vid flera tillfällen, men hittade som tur kontakt varje gång jag aktiverade sökfunktionen. Lite tråkigt att hålla fokus på en blinkande lampa när man vill fokusera på att få en hyfsad tid. Till slut kom jag i mål, men det kändes aldrig riktigt bra i kroppen eller rättare sagt i bröstet. En konstig brännande känsla som helt enkelt inte upplevdes rätt.

Efter Prologen drog jag hem till farsan för att fira fars dag och fylla på depåerna med kycklinggryta och tårta. På Etapp 1 kändes det mycket bättre trots att jag inte riktigt fick ut det maximala av vad jag borde klara av. I torsdags hade jag ont i halsen och var lite öm i kroppen på fredagen. På söndagen kände jag inte av någonting alls och jag hoppas nu verkligen att tiderna beror på att kroppen var nedsatt efter någon sjukdom för formen borde vara betydligt bättre än förra säsongen. Förhoppningsvis kommer jag tillbaks på Etapp 2 och tar igen all förlorad tid. Ligger nu 2 min efter totalledaren Tobias Johansson Lundmark som fungerade mer som ett lokomotiv än människa. Och inte tala om bakfulla Robert "Obelix" Lundqvist som såg ut med sitt ansiktsuttryck att kollapsa vilken sekund som helst, men ändå helt plötsligt hojtade till som vanligt och försökte psyka sina motståndare. Han var inte långt efter Tobias när han kom i mål, men sen hade han inte heller en Prolog i benen.

Härligt att jag ändå hamnade i grupp 1 med bl.a de riktigt tuffa motståndarna Tommy Evaldsson som pressade sig till det yttersta (lät så i alla fall) för att sno åt sig all bonustid som gick att få och Anders "Höna" Johansson som sägs ha lika stora lungor som en blåval. Per Korpås är väl en ersättare, så honom räknar jag inte med, men Karl Johansson är inte heller helt ofarlig.

Här hittar du sammanställningen av resultatet.

Bäst att passa på när Konkurrenten sitter inne och myser!

Oj vad kallt och blött det var idag. Var ute och cyklade landsväg i lite över två timmar i ca 6-7 grader och mycket vind. Det var helt ok den första halvtimmen. Sedan blev det nästan outhärdligt med stelfrusna fingrar, men man har ju kört i sådant väder förr. De som cyklat Vätternrundan vet ju att det är standard att börja turen med sådant väder och när det är runt 10 mil kvar, brukar det klarna upp. Det gick hyfsat att hålla motivationen uppe, särskilt när man vet att konkurrenten sitter inne och myser under en värmefilt och dricker varm choklad med marschmallows i. Nu dags för familjejympa!

"Fan vad jag blev sugen på varm choklad nu!"

P.S. snart är det fokus på PTdE. En vecka kvar! Vem tar hem segern i år?

LSD - Inte bara en drog. Eller?

När jag vaknade i morse var jag redo för att cykla. Men efter att kopplat av i soffan med en kopp kaffe framför programmet "Get Out Alive" med Bear Grylls och tittat ut genom fönstret, där mörka moln började täcka himlen, kändes det behagligare att kurra ner sig i soffan. Målet är ändå att cykla varje söndag i minst tre timmar i ett prat-tempo, LSD (Long Slow Distance), för att behålla formen, men även för att vänja kroppen vid att primärt använda fettet som bränsle. Till våren kommer jag att öka längden på passet till fem timmar. Jag dricker bara vatten och äter högst en banan efter ca. två timmar. Nu är det även dags att skippa fikat! Jag har tröttnat på att bli svettig, blöt och nedkyld, och sedan köra igång med skakande tänder. Idag skippade vi fikat och det kändes otroligt skönt, samtidigt som jag hade en mycket trevlig cykelkamrat att snacka med. Det blev nog inte tyst en enda gång under turen.

Jag ångrade inte en sekund att jag gav mig ut och att fikat togs bort gjorde att även ett motstånd försvann. Ibland kan tanken att stanna till för att sedan starta upp göra mig omotiverad, samtidigt som det skäl onödigt med tid. Men visst, någon gång på sommaren att ta en paus vid ett fik med 30 grader i luften och dricka en kopp kaffe tillsammans med något sött är väldigt trevligt. Eller varför inte en espresso i Italien.

Nu får jag se om det kanske blir ett löppass också!

Under construction!

En vecka med full fokus och högintensiv träning! Och sen blev jag förkyld, men nu är jag tillbaks igen. Har strukturerat upp veckorna som följer som sådant:

Måndag: Löpning, intervaller
Tisdag: Mörkercykling med Lidköpings CK
Onsdag: Backintervaller i Råda
Torsdag: Cirkelgym / Spin Puls Intervall på Friskis & Svettis
Fredag: Cykel, intervaller
Lördag: Mysa, kanske även lite tjuvträning
Söndag: Distanspass med Lidköpings CK / Styrketräning

Får se hur länge man orkar, men det känns bra som fan nu. Tanken är att hålla igång och bygga upp styrka. Dock frågade jag mig efter att kört dubbelpasset Cirkelgym / Spin Puls Intervall, då jag nästan svimmade under stretchningen och var tvungen att uppsöka toalett, om jag kanske borde anstränga mig mindre just nu i början och sedan längre fram under uppbyggnadsträningen öka intensitet.

Äsch!!! Det är jävligt kul att slita och när motivationen är hög, är det bara att köra på. Snart är det dags för Pro Tour de Evalds igen och det är då det gäller! Men i år har jag lovat mig själv att bara se det som träning :-)

Hur trappar man ned träningen för att vara grym till våren?

Efter Cykelvasan kändes det som att säsongen var avslutad. Fokus borde då riktas mot att nu trappa ned träningen för att sedan bygga upp den till våren. Det är svårare sagt än gjort. Jag blev väldigt omotiverad till att göra någonting alls eftersom att det är så långt kvar till de tävlingar som jag tänkt att satsa på. Som tur var det dags för lite klubbmästerskap som tvingade mig att i alla fall få något pass i veckan. Motivationen har allt eftersom ökat och jag har vågat mig ut på lite lugna, mysiga pass i solen. Jag längtar redan till år 2014 första tävling.

Men hur gör man egentligen för bli så stark som möjligt till nästa år? Jag vet precis hur jag ska träna till våren, men hösten tycks vara ett ingenmansland. Ska jag köra några hårda, korta pass i veckan och i sådana fall hur många och vilken intensitet? Eller är det bara distans som gäller och vart går gränsen på hur länga man bör cykla för att kalla det distans? Ska jag lägga in styrketräning? Vilka övningar, hur ofta och med fokus på explosivitet eller styrkeuthållighet? Eller kanske båda?

Det finns många frågor och svaren kanske finns därute. Hjälp mig!

Cykelvasan 2013 Succeé

Vi anlände till Lindvallen, Sälen sent torsdag kväll. Vi hade hyrt två 10-bäddar stugor från torsdag till söndag för att på fredag, dagen innan tävling, slappna av och se om vi kunde hitta något roligt i tälten eller butikerna inne i Experium. Själv var jag ute efter fler underställ och hittade några riktigt snygga och funktionsdugliga Craft Mesh på Stadium. Vädret var urdåligt med regn och 14 grader. På kvällen åt vi en underbar pasta och förberedde mentalt inför loppet. Robert Lundqvist och Johan Karlgren såg ut att planera taktik, men jag var inte speciellt intresserad eftersom jag startade i ett led före dem.

På tävlingsdagens morgon sken solen och kroppen kändes bra trots att jag sovit lite kasst av två anledningar. Den ena var att jag sträckte några muskler i nacken när jag tog i som en galning för att öppna en vinare och den andra berodde på att min på tvååriga dotter vaknade och var ledsen mitt i natten. Hon fick ett extremt vällingsug helt plötsligt. Till frukost åt jag 1 kg risgrynsgröt som var jättegott, sedan var det bara att ge oss iväg till starten som låg dryga milen ifrån vårt boende med känslan att jag glömt något. Efter 5 km kom jag på att jag glömt packa ned överdragsbyxor, men nu fanns det ingen återvändo. Jag tänkte att jag fick lösa det senare när jag kommit i mål.

Jag var placerad i startled nr. 3 och fick infoga mig sist dessutom. Många måste varit på plats tidigt för att lägga sina cyklar så långt fram som möjligt. Det var bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Bakom mig i startled nr. 4 fanns Robert och Johan och framför mig startled nr. 2 stod Fredrik Sääw. Karl Johansson var också placerad längre fram, men jag hade ingen aning om vart. Tiden som passerade fram till starten kl. 09:00 gick fort och jag var taggad. Loppet börjar med en ganska lång backe och jag fann rytmen och körde om några hundratals cyklister. Sedan blev det mest bara trångt och två spår täckta av hänsynslösa tävlande. Dessutom bestod början av loppet av grusvägar med spränggrus och när jag försökte köra om på vänster sida höll jag på att glida ner i diket. Jag fick helt enkelt acceptera att tempot var lägre än önskat och invänta en bättre väg. Lite senare blev ändå högersidan fri och jag trampade förbi ännu ett gäng tills jag hittade en klunga med Nicke Svantesson i som låg närmare min efterfrågade intensitet. Tyckte ändå att det var dåliga samarbeten och för långa dragjobb av samma cyklister, vilket gjorde att tempot successivt sänktes. Jag tog mina chanser att köra om så fort det gick uppför och placerade mig längre fram i gruppen. Vid ett tillfälle blev det en rejäl lucka och jag plus två till samarbetade för att behålla den. Tyvärr var det inte ett tillräckligt bra samarbete. Efter några kilometer hade jag en lång

Liveband vid maten efter loppet

svans efter mig som bestod av samma grupp som jag hade distanserat mig ifrån i stigningarna. Jag låg och drog en bra stund och hoppades på att någon frivillig snart skulle komma fram och avlasta mig, men ingen ville riskera att hamna längst fram och trötta ut sig trots att jag var tvungen att sänka hastigheten efter håll i sidan. Till slut släppte jag av ännu mer och placerade mig i klungan. Hållet gick över och vi närmade oss Preem Hill Race. Jag ökade och lämnade klungan bakom mig för gott. När det gick utför igen fick jag syn på ett gruppen som Karl befann sig i. Jag anslöt mig till dem och efter att passerat Karl, såg jag honom aldrig mer igen. Ingen mer speciellt hände förutom mot slutet när vägen vi körde på helt plötsligt smalnade av och en stor stolpe dök upp på vänster sida. Jag hann precis väja, men jag hörde att de bakom mig inte riktigt hade samma tur. Det måste blivit en propp av cyklister, eftersom det från att varit ett stort gäng bakom mig, blev helt tomt. Nu närmade vi oss målet och körde igenom campingen. Jag tyckte det var svårt att köra om fram tills en liten upphöjning, där jag tryckte allt vad jag hade på pedalerna. Jag tryckte förbi tjugotal cyklister utan problem och kom i mål med tiden 3:06:57.

Jag är supernöjd med loppet och hoppas att jag blir framflyttad ett eller två startled till nästa år. Ska även försöka infinna mig lite tidigare vid starten så att jag får ett bättre utgångsläge 2014. Vi hade riktigt tur med vädret också. Ren njutning hela dagen!

+ Bra arrangemang
+ Tydliga markeringar
+ Bra mat, både före och efter loppet

- Svårt att köra om och risk för vurpor där det var spränggrus

SK Granans MTB-Lopp

Länge sedan sist, men nu ska jag försöka skriva lite så fort det händer något i cykelväg. 

I veckan blev jag uppringd av min svärfar som undrade om jag hade lust att följa med på ett MTB-lopp i Dalsland på Lördag. Ken skulle anmäla oss och Kvänums IF hade gratis startplatser som de delade ut. Evalds MTB Garage hade även sponsrat arrangörerna med lite priser. Eftersom jag har svårt att motstå erbjudande vad gäller cykel, tackade jag JA nästan omedelbart. Vi åkte upp med full bil och resan gick fort. Jag kände mig taggad och tyckte att det 3 mil långa motionsloppet skulle bli riktig kul. Jag placerade mig typ näst längst fram i startområdet och var beredd att ge järnet direkt. Dock så är jag värdelös på starter, som jag verkligen måste börja öva på, och cyklist efter cyklist flög om mig. Men efter några hundra meter började jag köra om istället i den kuperade terrängen med mycket lösgrus som nästan fick mig att glida omkull när fästet på framdäcket släppte i en snäv sväng. Jag höll mig kvar med hjulen i marken och tryckte på hård så fort det gick uppför tills vägen sedan blev en vanlig platt grusväg. Svärfar var bakom mig och Robert såg jag i huvudklungan framför mig som min lilla grupp på typ fyra man närmade sig. Det visste jag, men vart höll Ken hus? På bilden nedan ser ni rackaren som jag antog hade gått med i snabbgänget längst fram.

 

Efter att huvudfältet nådde fram till en backe och lite mer knixigt skogsparti tog det tvärstopp för Robert, vilket gjorde att jag kom ikapp honom, men fick hoppa av cykeln och springa förbi uppför backen, då jag inte kom om honom där han ledde sin gunghäst. Det gick fint och jag sprätte iväg. Tyckte dock inte att jag fick något riktigt flyt över rötter och sten, och hade ett riktigt dåligt tempo rent ut sagd. Tror att det bara sitter i huvudet eftersom jag sällan gillar stök. Fick även jätte ont i händerna av att klamra mig fast på styret och längtade till lite asfalt för att kunna slappna av i fingrarna. Efter ett varv som motsvarade 15 km kändes det bra i benen, men ändå tog jag det ganska lugnt och hade bara fokus över att inte bli omkörd eller släppa snubben framför mig allt för mycket. Han var stark uppför, vilket jag märkte i backen strax innan målgången där vi vid stigningens början hade varit ett ganska stort gäng på kanske runt 10 cyklister, men efter den första branten tittade jag bakåt och märkte att alla hade släppt förutom de två framför mig naturligtvis. Den ena tappade efter det sista skogspartiet och den andra var snubben som fick lucka.

Jag tog in på honom varje gång vi kom in på stigar och när jag kom ut på den långa backen innan målgång, var jag precis bakom honom. Jag lade mig på hans hjul, men kände att jag kunde åka fortare trots att det gjorde rejält ont i benen. Jag körde om honom och hörde hur han tog hjul på mig istället och blev orolig för att jag gjort ett misstag. Sedan kom en markering som jag siktat in mig på det första varvet och där jag bestämt mig för att trycka på allt vad jag hade ända upp. Fick en riktigt stor lucka och åkte ned i hög fart mot den sista stigen. Det höll ända in i mål och jag är jätte nöjd över att vara snabbast av gänget som jag var där med. Tiden blev 1:17:29.
 

Tråkigt med loppet var ett gärde med osynliga gropar som nästan skakade sönder cykeln. Väldigt positivt var tydliga markeringar, jättebra arrangemang och att jag vann en lottdragning med MTB-däck värda 900:- som pris.

Robert: "Turgubben, Gomez!"

Halvvättern blir hel

Halvvättern var en riktigt mystur, men ibland tog jag allt i. Otroligt vackra vägar måste jag säga. När vi var ca. 1 mil ifrån mål kom vi ikapp en kille som hävdade att han aldrig blivit omkörd. Han lade sig på vår rulle och attackerade strax därefter. Vi kom ikapp honom och Karlgren, Joakim samt undertecknad hängde av stackaren. Lidköpings CK-gruppen jag cyklade med kom in på 4 h 30 min.

Nu är det dags för Vätternrundan och målet är att komma in på under 8 h 30 min. Om inga tekniska missöden ställer till det så kommer vi att klara det!

Helgens tävlingar = asjobbigt + kul ändå

Kinnekulle Cyclassic
Jag kom i god tid och tiden rullade på snabbt fram till starten. Högt tempo direkt, vilket jag inte var superberedd på. Trodde att jag hyffsat lätt skulle kunna hålla ut fram till Källby, men så blev det inte. Tappade redan i Lundsbrunn. Men, men. Jag hade ju inte direkt tränat inför detta lopp. Det var mest en spontan anmälan för att tagga igång psyket, vilket det också har gjort. Hittade ett hyfsat gäng att genomföra loppet med dock.

Kinnekulleloppet
Benen kändes supersega sedan dagen innan och jag hann inte få den uppvärmning som hade behövts för att ta mig an 1:a backen. Tappade återigen klungan tidigt p.g.a. nästan outhärdlig mjölksyra och fick köra två varv tillsammans med enstaka cyklister som inte orkade hänga med mig i backen. Hittade även lite småungar att haka på när det var motvind, platt eller utför. Men då orkade inte jag med dem i backen istället. Däremot kändes benen superbra i backen från 2:a till typ 5:e stigningen. Bra träning, men hade varit roligt att ha en klunga framför sig i motvinden. Funderar starkt att satsa lite mer på träning inför loppet till nästa år.

Tisdagsserien
Totalt sex cyklister som deltog på Lidköpings CK Tisdagsserien Prolog. 9,7 km tempolopp var det som gällde. Kom sist här. Vette fan vad som händer. Har tränat på rejält det sista, men verkar inte hända så mycket. Börjar bli lite frustrerad. Är ju inte direkt någon tempokung heller. Kommer väl att tappa klungan direkt på Kvänums IF Klubbmästerskap. Blir det så, så kastar jag cykeln åt helvete! Nä nu får jag bli lite positiv! Lägger mig och sover på saken nu!

Det är väl bara att ta i mer på mina träningspass. Tror att jag även kan vara en "Late Bloomer" :-)

Tisdagsserien Prolog: Hovby Tempolopp

Tack & lov för vår lokala cykelbutik Evalds MTB Garage!

Evalds MTB Garage i Lidköping

Hade inhandlat nya däck och slangar som jag med glatt humör monterade på landsvägscykeln. So far, so good. Dags att pumpa upp däcken ordentligt. Vad händer? Munstycket bara skjuts iväg av trycket och går inte att låsa fast ordentligt på ventilen. Jäklar vad förbannad man kan bli på en cykelpump. Det hjälpte inte heller att kasta iväg pumpen några gånger mot betonggolv och tegelvägg. Märkligt? Efter många försök som ledde till trött rygg och svett rinnande nedför pannan gav jag upp.

Idag har jag varit hos Evalds MTB Garage i Lidköping, förklarat mitt bekymmer och köpt den pump som Karl rekommenderade. Fungerade perfekt. Det blev en Blackburn Pump Airtower 2 med livstidsgaranti.

Blackburn Pump Airtower 2

Nya vita däck

 Nu är jag lugn igen.

Många tuffa lopp framöver!

Hårdträningen har börjat och har hittills rullat på bra. Känner dock inte att jag har förbättrats särskilt mycket om jag jämför mig med de starka deltagarna på Lidköpings CK´s Tisdagsträningar. Blir ju ifrån åkt hela tiden. Kan bero på att jag kör på hårt fram till Söndagen och har en vilodag på måndagen, vilket gör att mina ben blir jätte tröga och jag drar på mig mjölksyra nästan omedelbart. Hoppas att det släpper snart och att jag blir överraskad på hur stark jag blivit :-).

Tanken är att jag ska köra på väldigt hårt fram tills onsdag nästa vecka och därefter bara köra lugna pass fram till första tävlingsdagen den 25 maj och hoppas att benen har vaknat den 26.

Många tävlingar på gång, men jag satsar på Velofondot i Vårgårda och hoppas att jag kan prestera lite i alla fall. Fram tills idag har jag bara kört ett  motionslopp på MTB som heter Dalsland XC. Väldigt trevlig och behaglig terräng för en landsvägscyklist. Hamnade på en 26:e plats av över 400 deltagande i min klass med tiden 02:23:29. Ser bra ut på pappret, men det säger bara vilket motstånd det var eftersom jag inte alls är bra på MTB.

Årets tävlingar hittills i kronologisk ordning efter datum:

• 25 maj: Kinnekulle Cyclassic
• 26 maj: Kinnekulleloppet
•  9 juni: Halvvättern
• 15 juni: Vätternrundan
• 17 aug: Cykelvasan

Upptäckte precis i skrivande stund att Cykelvasan krockar med Velofondot i Vårgårda och eftersom jag har anmält mig och betalt Cykelvasan, så blir det inget Velofondo i år. Fasiken också! Hur kan de förlägga två stora händelser samma dag. Får väl satsa nästa år istället då!

Strax innan starten på motionsloppet Dalsland XC.

Våren är här!

Oj vilket skönt väder det var på Tisdagsträningen med LCK. Backträning stod på schemat och jag tror de flesta kände att det gav någonting. Idag fick jag till några backintervaller på kullen och totalt ca. 3 timmars cykling. Skönt det, men det blåste typ 10-15 m/sek. 36-40 km/h till kullen och 18-24 km/h mot Lidköping. Ganska stor differens.

Äntligen Racer!

Oj vad jag har längtat att ställa in den gamla hederliga tunga vintercykeln och ta fram min lite mer aerodynamiska racer med stenhårt pumpade däck. Vad man svävar fram på förvånansvärt rena vägar och bara njuter till fullo av vädret som varit. Kunde dock vara några grader varmare, men man ska inte klaga.

En sak som dock slagit mig det senaste när jag både har cyklat och åkt bil är bristen på hjälmar hos landsvägscyklister. Har sett tre stycken på en vecka som har saknat hjälm. De kanske tycker att hjälm är töntigt, att hjälm ändå inte hjälper om man blir påkörd eller att mössan är så stor att den inte får plats under hjälmen och man vill ju inte frysa. På med hjälmen nu och var ett gott exempel då du representerar landsvägscyklisten!!! Finns att köpa på Evalds MTB Garage i Lidköping om du inte vet vart man får tag på en.

Apropå Evalds, så köpte jag häromdagen nya klossar till mina racerskor. Shimano Pedalkloss, SPD-SL SH12, Blå med 2 graders rörlighet tror jag för det står olika på de tre sidor jag precis googlade fram. De kändes riktigt bra eftersom jag tyckt att de gula varit alldeles för rörliga.

Slutligen lite bilder:

Rena och torra vägar

Strålande solsken

Skyltspurt

Shimano Pedalkloss, SPD-SL SH12, Blå

Vi ses på vägarna!

Se upp för Varggropar!!!

Äntligen börjar jag tro att våren ändå är på väg. Superskönt väder med solsken idag på söndagscyklingen (som hamnade på en 29:a i skogen) när vi körde på stigar och grusvägar runt om i Lidköping. Tråkigt var dock att det fanns en del isfläckar på stigarna, vilken gjorde att man tappade lite rytm och fick lite oönskad sladd, men som tur utan allvarligare vurpor.

Vi var tre från början, men hittade en ensamvarg ute i spåren som anslöt sig till oss. Apropå Varg! När vi var ute och körde lite andra stigar längst en pilgrimsled vid slutet av passet såg vi en skylt där det stod "Varggrop". Vi var tvungna att undersöka detta, men olyckligtvis, och hör nu på alla MTB:are, kan den även kallas för MTBgrop, då min trevliga träningskamrat Johan Odh ramlade rakt ned i fällan. Som tur kunde han helt utan skador ta sig upp igen för att återgå till vårt pass.

Kvällspass, protein, vårkänslor och väldigt mycket motivation

Oj, va skönt det var att komma ut med min (delvis avsiktligt) tunga MTB och pressa mig fram på torr asfalt denna vindlösa vinterkväll. Jag hade kunnat vara ute hela natten om jag inte hade sysslor hemma som väntade på mig. Det är viktigt att fylla på depåerna, ladda upp och återhämta sig med rätt energi. Det kan jag ingenting om utan kör på det som jag tycker är näringsrikt och gott. Nu hade jag bestämt mig för ett långkok med mycket protein som stod och puttrade på spisen under min kvällsrunda, övervakad av min tålmodiga sambo och dotter. Tack vare "radiokommunikation" kontaktade jag dem när det var dags att tillsätta ytterligare ingredienser till soppan och jag kom lagom hem när det var dags att lyfta av kitteln från brasan.

Hälig kvällstur

Garbanzos: Spansk soppa med kikärtor

Nästa dag sken solen och vårkänslor kröp över hela kroppen. De fick mig att ta en kort löprunda, vilket inte är så jättevanligt för att vara jag, men lite omväxling är inte fel. Jag är dock rädd att när cykelsäsongen drar igång på allvar, kommer springskorna att slängas i ett hörn och förbli oanvända fram till hösten, men ska försöka att i alla fall få minst ett intervallpass gjort per vecka. Hur som helst är jag enormt sugen på att träna hela tiden. Hoppas det håller i sig ett tag.

Bild tagen från balkongen

"När man börjar se cyklister ute på vägarna, det måste vara ett vårtecken!"
"Förutom när du ser mig. Jag är ute året om."

Cykelbilder

Letar du efter läckra cykelbilder? Gå in på http://www.fabbricadellabici.com/

Inspirationsföreläsning med Bernt Johansson

Företaget Asko Appliances AB mera känt som "Asko Cylinda" eller för de riktigt gamla "Junga Verket", ska ju som sagd flytta sin produktion till Slovenien. Riktigt tråkigt mestadels p.g.a. att de hade några schysst produkter på gång, men som insider att se hur organisationen arbetar, så är det helt förståeligt att företaget till slut landade i denna tragiska situation. Men i alla fall satsar nu företaget det sista halvåret på att de anställda ska våga sig ut till nya jobb och inspirera dem med hjälp av t.ex. föreläsningar. Då upptäckte jag att cyklisten Bernt Johansson som vann OS-guld i Montréal 1976 skulle komma till Asko och naturligtvis kände jag, att jag var tvungen att närvara. Det var dock lite tråkigt och underligt att av ca. 500 anställda, deltog endast runt 25-30 personer. Jag var lite tidig och fick en liten stund att snacka med Bernt och naturligtvis handlade det om cykel.

Föreläsningen var mycket trevlig, men jag tror att man uppskattar den som mest om man har ett cykel- eller sportintresse. Den var inte så kopplad till yrkeslivet som jag trodde att den skulle vara, men mig gjorde det absolut ingenting. Helt otroligt motiverad idrottsman. Först när han berättade om sitt träningsupplägg så tänkte jag, hur fasiken ska jag kunna bli bra om man måste träna på det sättet, men senare kom jag på att det är viktigt att man hittar sitt egna sätt och anpassar sig efter de förutsättningar man själv har. Om man vill bli bra på något, måste man vara optimistisk och se lösningar hellre än problem.

Bli motiverad!

Pro Tour de Evalds Avslutningen

Nu är det över! Äntligen över! Samtidigt som det har varit otroligt skoj, så är det ändå skönt att alla etapper är avklarade. Trots mycket tekniskt strul, känns det trots detta att humöret har varit bra hos alla (utom Karl möjligtvis som förmodligen har åkt ur flest gånger) deltagare. Min sista etapp gick inte så jätte bra för att jag hade lite förkylning i kroppen, men den gick tillräckligt bra för att jag skulle få den placering som jag förväntade mig i slutändan. Nämligen tvåa i hela PTdE och nästan vann poängtävlingen. Jag tror även att en del av de som jag besegrade ser fram emot att sätta mig på plats när vi kommer ut i verkligheten.

Avslutningsfesten på Lumber & Karle var som vanligt mycket trevlig med många bra samtalsämnen eller samtalsämne i singular, då vi bara snackar cykel och till det serverades otroligt god mat. Och som vanligt kunde jag inte hålla mitt löfte till min sambo att inte köpa något. Det blev ett riktigt snyggt set med byxor och tröja av Pearl Izumi som Christian Fåglum och Evalds MTB Garage fixat fram och ett par läckra brillor av SH+ som Jimmy Evaldsson från Evalds MTB Garage erbjöd till ett förmånligt pris. Det är svårt att motstå när utrustning är så pass billigt. Problemet är bara hur jag ska smuggla hem sakerna utan att min sambo tar mig på bar gärning.

Träningsförbud under ledighet

Vad konstigt det är från att man en gång i veckan har åkt ut till Kvänum för att delta i ett race, komma hem två timmar senare än beräknat och sitta vaken ända till midnatt, till att vara ledig en hel vecka med träningsförbjud beordrat av Obelix. Bara att rätta sig i ledet och hoppas på att jag kan prestera den sista etappen ändå. När jag dräller hemma och inte gör något annat än att klättra på väggarna av rastlöshet, så kan jag lika gärna passa på att ladda och bygga upp lite kolhydrat- och fettlager.

Etapp 11: Näst sista plågan

Vilken tuff etapp, men det lönade sig att myscykla i klubblokalen dagen innan. Kände mig superstark, tror jag. I förhållande till en del av de andra i alla fall. När starten gick, hakade min grafik upp sig, så jag fick starta en egen server. Ungefär 3 minuter efter de andra var jag i full gång att ta mig an utmaningen. Jag bestämde mig för att endast ligga på den största klingan i fram, vilket jag lyckades precis med för det var inga dåliga stigningar. När det lutade upp emot 10%, var jag tvungen att ta i rejält, men som tur var de inte så många och inte så långa. Tyckte jag. En del hade en helt annan uppfattning. En sak som kändes skönt var att Christians Sääv´s (som ledde av de som var anslutna till gemensam server) dataskärm visade att vi befann oss på samma plats, vilket betydde att jag hade kört in den förlorade tiden och kunde lätt räkna ut hur långt framför jag låg till de övriga. Tråkigt var dock att Karl "som vanligt" tappade kontakten till datorn och var ute ur spelet denna dag. Det som var tråkigt för mig var att han låg väldigt långt efter och jag hade kunnat tjäna en hel del tid. Nu ska han köra om etappen på söndag och som vanligt kommer väl han att vara taggad och få till en mirakulös tid. Jag väntar nervöst!

Typ 3 km innan mållinjen hände det värsta tänkbara! Cykeln tappade kontakt med datorn! Jag klev av cykeln lugnt och sansat utan några aggressioner och tryckte på de tre knappar i följd som  programmet kan visa när man är i meny´n och datorn tappat kontakt med sändaren som sitter på cykeln. Då kom texten "pause", texten försvann och bilden började rulla igen. Fan va gött. Med en riktigt bra tid på gång, kunde jag koppla av och galoppera in i mål. Anledningen till att det fungerade att göra så för mig och inte för Karl som också provade att göra så, tror jag beror på att jag cyklade själv och det räknades som ett träningspass medan Karl var ansluten till en server och hade motståndare och då fungerar det inte att pausa plus att det räknades som tävling.

Kadens

Grupp 2 kämpar

Display

Etapp 9 och 10

Etapp 9: Gick väl sådär. Var riktigt slitsamt. Jag har lagt märke till om jag kör ett hårt spinning pass på tisdag, vilodag på onsdag och sedan tävling på torsdag, känns benen rejält stumma och mjölksyran slår in tidigt under loppet. Jag ska försöka att testa med att köra ett lugnt testcykelpass på onsdagen för att se om det hjälper. Fick ändå totalt tredje bästa tid, men jag är lite orolig över Tommy och Karl som verkar vara på hugget. Hamnade även efter i poängtävlingen tack vare att dessa två var tvungna att prestera på denna etapp.

Etapp 10: Lite udda system på denna etapp. Man skulle lägga in ett spöke att följa och ange vilken snitthastighet man trodde att man kunde uppnå. Genom att lägga in snitthastigheten på spöket kunde man då ligga på rulle. Det var lite dividerande och eftersom jag kände att jag inte hade något att förhålla mig till, bestämde jag för att ta i rejält. Jag valde 51 km/h vilket var riktigt högt, men det fick en del i gänget att höja sina snitt och kanske var det ett taktiskt korrekt, dock omedvetet val. Den person som kom i mål närmast den uppskattade snitthastigheten fick dessutom alla bonuspoäng och sekunder och jag var nog så långt ifrån det gick att komma. Tur i oturen var Lennart den som gjorde den bästa uppskattningen. Eftersom han inte har så många poäng, hoppas jag att det förblir så. Det är några som ska köra om p.g.a. tekniska problem och Tommy är en av dem. Han hade otur på etappen lät det som när han vrålade och var nog överlycklig över att köra om på söndag. Tommy ska vara bortrest nästa vecka, vilket gör att jag kanske har en chans att ta tillbaks ledningen i poängtävlingen vid kommande etapp om tekniken fungerar felfritt. Lite nervös över Karl kan vara riktigt stark. Det verkar bara gå rätt upp för honom numera.

PTdE Etapp 8: Den långa...

Och lång var den. Precis som vanligt inför tävling känns det som om jag är i bra form, men man vet aldrig hur det kommer att gå för ens det väl drar igång. Jag värmde upp precis lagom länge (kanske runt 10-15min) i ett behagligt tempo medan jag väntade på att alla skulle bli klara och redo för start. När starten gick ville jag vara längst fram som vanligt, men jag tog det hyfsat lugnt för att inte ta ut mig i förtid och jag ville också se lite i vilken form resten av gruppen befann sig i. Nicke hängde med bra, likaså Jocke som anslöt sig till oss i början men fick släppa efter en stund. Nicke verkade vara jäkligt stark, så jag valde att vara taktisk och lade mig tätt bakom honom för att nyttja "suget" och kunde vila upp mig ganska bra. Efter ett tag med lite uppför och med starka ben beslöt jag mig för att trycka på och ge mig av för jag var rejält sugen på bästa tid totalt och spurtpriset på denna etapp och kände att jag nog faktiskt kunde klara av det.

Hela etappen kändes som om den gick riktigt smidigt. Uppför kunde jag trycka på hårt och mjölksyran nådde mig aldrig riktigt. På slätten, de korta partier som fanns, kunde jag också pressa på utan att egentligen höja min andning särskilt mycket. Däremot nedför de sista milen var lite småjobbiga när man var tvungen att ha riktigt hög kadens och jag kände att det ryckte i vänstra vadmuskeln. Det gjorde mig lite orolig för att hela vaden skulle låsa sig, men med turen på min sida förblev det bara ryckningar.

Nu 10 km kvar och enda fokus: Etappens bästa tid och helst med marginal. Här upplevde jag som om banan aldrig skulle ta slut. Runt 4-5 km kvar började jag höja intensiteten och det visade sig precis som jag misstänkte, att kroppen faktiskt hade en växel till, och psyket ville också i mål så snabbt som möjligt. När jag nådde mållinjen med tiden 01:46:46 var kroppen helt skakig. Alla har ännu inte kört etappen p.g.a. tekniska problem, men det blev som jag önskade. Etappens snabbaste tid (hittills), högst upp i poängtävlingen och en klättring i totalställningen från 8:e till 5:e plats.

Här är lite färska resultat från PTdE:

LCK´s nya lokal samt lite primitiv jakt med fika som byte

Bestämde mig för att göra ett besök vid Lidköpings CK´s nya lokal som är LAIK´s gamla omklädningsrum. Det blev faktiskt riktigt fint och bra jobbat alla som hjälpte till med flytten. Jag tillät mig att köra ett litet pass som gick sådär, då jag är lite ur form, men omgivningen var utmärkt. Svalt och skönt. När de 4 nya Monark Ergomedic levereras (förhoppningsvis i slutet av januari), kommer det bli riktigt roligt att samla lite medlemmar och köra några pass ihop.








Nu har jag kommit igång hyfsat med löpning och är på gång att bygga upp de muskler som människan är designad till att nyttja, genom att springa i skor med väldigt tunn sula och använda den så kallade Fore-Foot tekniken. Jag har nämligen köpt mig ett par FiveFingers skor med Vibram sula av modellen M´s Bikila LS. Löpningen känns verkligen bra och stabil. Den största nackdelen hittills är att jag har får en rätt så intensiv träningsverk i vaderna varje gång, då jag p.g.a. sjukdom har haft lite för långa uppehåll mellan löprundorna. Jag hoppas på att det ska bli lite mer regelbundet och är nyfiken på hur eller om min löpning kommer att utvecklas. Hör av er om ni är sugna på barfotalöpning eller hur mitt lilla test går. Kanske du också är en ursprungsmänniska som vill gå tillbaka till rötterna och börja springa på riktigt.

P.s. Naturligtvis ingick fika efter passen i form av kaffe och lussekatt.

Andra passet 2013

Efter nästan tre veckor av inaktivitet p.g.a. sjukdom har jag nu kört mitt andra pass. Eftersom det gick så bra sist bestämde jag mig för att ta ett långpass på min dubbade vintercykel i måttligt tempo upp på Kinnekulle. Termometern visade 0-1 C° när jag gav mig iväg. Det gick riktigt fint i dimman och tyckte att jag hade klätt mig lite för varmt, men när jag hade ca. 2 mil kvar efter 5 körda började jag frysa lite och kände mig tömd på energi. Det enda jag kunde tänka på, på resten av sträckan, var vad jag skulle äta när jag kom hem. Nu ska jag vara frisk har jag tänkt mig och försöka träna redigt inför kommande PTdE etapp som ska vara 70 km lång. Hoppas tekniken håller hela sträckan bara.

När det är sådana temperaturer, behöver man en hel del kläder när man ska ut på en träningsrunda. Detta hade jag på mig:

• Kortärmad åtsittande underställströja
• Långärmad underställströja
• Långärmad tröja
• Vinterjacka med tre ryggfickor (Adidas)
• Cykelbyxor (Craft)
• Underställsbyxor
• Löpartights (Craft)
• Tjocka strumpor
• Vintercykelskor (Shimano)
• Buff runt halsen
• Åtsittande mössa
• Hjälm (Bell)
• Lobster vinterhandskar (Hestra)
• Glasögon som jag valde bort under turen, då de blev blöta hela tiden och det gick bättre utan

Missad tävling och träning. Jäkla sjukdom!

Efter en hel vecka med dålig motivation, började jag känna ett enormt sug att köra ett pass ute på söndagen drygt en vecka innan julafton. Passet kändes lugnt, men jag störde mig lite på att man inte kunde köra utan att vara på helspänn på asfaltsvägar där det låg en hel del modd. Som tur var, var de grusvägar jag valde riktigt bra, men vid en av gårdarna stod det två lösa, stora hundar utan uppsikt och jag blev lite nervös. När jag passerade dem, luktade de lite på mig och jag tänkte, "vad skönt", men när jag tittade ned till höger såg jag att de hade beslutat att jaga mig och den ena hunden började att skälla och jag skällde tillbaks. Fan, håll hundarna i ett begränsat område, så vi som inte är vana vid att bli jagade slipper att skita ned cykelbyxorna när vi är ute på en mystur! Trots detta var det ett bra pass. Senare på dagen undrade svärfadern om jag skulle köra söndagsspinningen. Jag hade inte tänkt det och passet hade varit fullbokat sedan några dagar tillbaka. Jag valde att chansa och gick till Friskis & Svettis med förhoppningar om att någon skulle vara försenad. På plats visade det sig att det inte bra var jag som tänkte så, men jag lyckades få en plats. Jäklar vad benen kändes bra.

På tisdagen när jag hade skola, körde jag lite benpress och andra styrkeövningar på lunchen. På kvällen sedan blev det ett testcykelpass i klubblokalen med Ken och här kunde jag ta i ordentligt och det kändes som jag hade oändligt med energi. På ondagen blev det ett jättemysigt pass utomhus i snö med några LCK:are. Här kändes det lite märkligt i kroppen.

Nu var det torsdag och dags för etapp 7. Kroppen kändes jättekonstig och jag antog att  min dotter hade smittat mig då hon kräkts i veckan plus att min sambo också hade sjuknat in. I två dagar var jag sjuk och sedan började det kännas bättre, men på julafton blev jag illamående och det förvärrades dagen efter. Sen kändes det som om jag var på bättringsvägen, men då fick jag halsont och blev sängliggande i tre dagar. Idag känns kroppen bra, men det gör fortfarande lite ont i halsen och jag hostar en del. Hoppas att kunna köra igång snart med tränigen, på riktigt.

Nu ligger jag över 12 minuter ifrån totalledningen i PTdE och jag vette fan om det går att hämta in nu när jag missat så mycket träning på juluppbehållet. Bara att bita ihop och köra så gott det går antar jag.