PTdE Etapp 8: Den långa...

Och lång var den. Precis som vanligt inför tävling känns det som om jag är i bra form, men man vet aldrig hur det kommer att gå för ens det väl drar igång. Jag värmde upp precis lagom länge (kanske runt 10-15min) i ett behagligt tempo medan jag väntade på att alla skulle bli klara och redo för start. När starten gick ville jag vara längst fram som vanligt, men jag tog det hyfsat lugnt för att inte ta ut mig i förtid och jag ville också se lite i vilken form resten av gruppen befann sig i. Nicke hängde med bra, likaså Jocke som anslöt sig till oss i början men fick släppa efter en stund. Nicke verkade vara jäkligt stark, så jag valde att vara taktisk och lade mig tätt bakom honom för att nyttja "suget" och kunde vila upp mig ganska bra. Efter ett tag med lite uppför och med starka ben beslöt jag mig för att trycka på och ge mig av för jag var rejält sugen på bästa tid totalt och spurtpriset på denna etapp och kände att jag nog faktiskt kunde klara av det.

Hela etappen kändes som om den gick riktigt smidigt. Uppför kunde jag trycka på hårt och mjölksyran nådde mig aldrig riktigt. På slätten, de korta partier som fanns, kunde jag också pressa på utan att egentligen höja min andning särskilt mycket. Däremot nedför de sista milen var lite småjobbiga när man var tvungen att ha riktigt hög kadens och jag kände att det ryckte i vänstra vadmuskeln. Det gjorde mig lite orolig för att hela vaden skulle låsa sig, men med turen på min sida förblev det bara ryckningar.

Nu 10 km kvar och enda fokus: Etappens bästa tid och helst med marginal. Här upplevde jag som om banan aldrig skulle ta slut. Runt 4-5 km kvar började jag höja intensiteten och det visade sig precis som jag misstänkte, att kroppen faktiskt hade en växel till, och psyket ville också i mål så snabbt som möjligt. När jag nådde mållinjen med tiden 01:46:46 var kroppen helt skakig. Alla har ännu inte kört etappen p.g.a. tekniska problem, men det blev som jag önskade. Etappens snabbaste tid (hittills), högst upp i poängtävlingen och en klättring i totalställningen från 8:e till 5:e plats.

Här är lite färska resultat från PTdE:

LCK´s nya lokal samt lite primitiv jakt med fika som byte

Bestämde mig för att göra ett besök vid Lidköpings CK´s nya lokal som är LAIK´s gamla omklädningsrum. Det blev faktiskt riktigt fint och bra jobbat alla som hjälpte till med flytten. Jag tillät mig att köra ett litet pass som gick sådär, då jag är lite ur form, men omgivningen var utmärkt. Svalt och skönt. När de 4 nya Monark Ergomedic levereras (förhoppningsvis i slutet av januari), kommer det bli riktigt roligt att samla lite medlemmar och köra några pass ihop.








Nu har jag kommit igång hyfsat med löpning och är på gång att bygga upp de muskler som människan är designad till att nyttja, genom att springa i skor med väldigt tunn sula och använda den så kallade Fore-Foot tekniken. Jag har nämligen köpt mig ett par FiveFingers skor med Vibram sula av modellen M´s Bikila LS. Löpningen känns verkligen bra och stabil. Den största nackdelen hittills är att jag har får en rätt så intensiv träningsverk i vaderna varje gång, då jag p.g.a. sjukdom har haft lite för långa uppehåll mellan löprundorna. Jag hoppas på att det ska bli lite mer regelbundet och är nyfiken på hur eller om min löpning kommer att utvecklas. Hör av er om ni är sugna på barfotalöpning eller hur mitt lilla test går. Kanske du också är en ursprungsmänniska som vill gå tillbaka till rötterna och börja springa på riktigt.

P.s. Naturligtvis ingick fika efter passen i form av kaffe och lussekatt.

Andra passet 2013

Efter nästan tre veckor av inaktivitet p.g.a. sjukdom har jag nu kört mitt andra pass. Eftersom det gick så bra sist bestämde jag mig för att ta ett långpass på min dubbade vintercykel i måttligt tempo upp på Kinnekulle. Termometern visade 0-1 C° när jag gav mig iväg. Det gick riktigt fint i dimman och tyckte att jag hade klätt mig lite för varmt, men när jag hade ca. 2 mil kvar efter 5 körda började jag frysa lite och kände mig tömd på energi. Det enda jag kunde tänka på, på resten av sträckan, var vad jag skulle äta när jag kom hem. Nu ska jag vara frisk har jag tänkt mig och försöka träna redigt inför kommande PTdE etapp som ska vara 70 km lång. Hoppas tekniken håller hela sträckan bara.

När det är sådana temperaturer, behöver man en hel del kläder när man ska ut på en träningsrunda. Detta hade jag på mig:

• Kortärmad åtsittande underställströja
• Långärmad underställströja
• Långärmad tröja
• Vinterjacka med tre ryggfickor (Adidas)
• Cykelbyxor (Craft)
• Underställsbyxor
• Löpartights (Craft)
• Tjocka strumpor
• Vintercykelskor (Shimano)
• Buff runt halsen
• Åtsittande mössa
• Hjälm (Bell)
• Lobster vinterhandskar (Hestra)
• Glasögon som jag valde bort under turen, då de blev blöta hela tiden och det gick bättre utan

Missad tävling och träning. Jäkla sjukdom!

Efter en hel vecka med dålig motivation, började jag känna ett enormt sug att köra ett pass ute på söndagen drygt en vecka innan julafton. Passet kändes lugnt, men jag störde mig lite på att man inte kunde köra utan att vara på helspänn på asfaltsvägar där det låg en hel del modd. Som tur var, var de grusvägar jag valde riktigt bra, men vid en av gårdarna stod det två lösa, stora hundar utan uppsikt och jag blev lite nervös. När jag passerade dem, luktade de lite på mig och jag tänkte, "vad skönt", men när jag tittade ned till höger såg jag att de hade beslutat att jaga mig och den ena hunden började att skälla och jag skällde tillbaks. Fan, håll hundarna i ett begränsat område, så vi som inte är vana vid att bli jagade slipper att skita ned cykelbyxorna när vi är ute på en mystur! Trots detta var det ett bra pass. Senare på dagen undrade svärfadern om jag skulle köra söndagsspinningen. Jag hade inte tänkt det och passet hade varit fullbokat sedan några dagar tillbaka. Jag valde att chansa och gick till Friskis & Svettis med förhoppningar om att någon skulle vara försenad. På plats visade det sig att det inte bra var jag som tänkte så, men jag lyckades få en plats. Jäklar vad benen kändes bra.

På tisdagen när jag hade skola, körde jag lite benpress och andra styrkeövningar på lunchen. På kvällen sedan blev det ett testcykelpass i klubblokalen med Ken och här kunde jag ta i ordentligt och det kändes som jag hade oändligt med energi. På ondagen blev det ett jättemysigt pass utomhus i snö med några LCK:are. Här kändes det lite märkligt i kroppen.

Nu var det torsdag och dags för etapp 7. Kroppen kändes jättekonstig och jag antog att  min dotter hade smittat mig då hon kräkts i veckan plus att min sambo också hade sjuknat in. I två dagar var jag sjuk och sedan började det kännas bättre, men på julafton blev jag illamående och det förvärrades dagen efter. Sen kändes det som om jag var på bättringsvägen, men då fick jag halsont och blev sängliggande i tre dagar. Idag känns kroppen bra, men det gör fortfarande lite ont i halsen och jag hostar en del. Hoppas att kunna köra igång snart med tränigen, på riktigt.

Nu ligger jag över 12 minuter ifrån totalledningen i PTdE och jag vette fan om det går att hämta in nu när jag missat så mycket träning på juluppbehållet. Bara att bita ihop och köra så gott det går antar jag.