fredag 14 december 2012

Etapp 6

Veckan som gick efter etapp 5 tränade jag inte en enda gång. Jag hade helt enkelt inget sug alls och bestämde mig för att inte röra mig en meter. Jag fick lite dåligt samvete och var igen osäker på om jag tappade form eller inte, men etappen gick ju rätt bra ändå. Den började med att gå utför och sedan rätt upp mot "pärlporten". Det fanns en liten knöl med några hundra meter utför som man fick ta vara på och få lite vila, men sedan rätt upp igen typ 7-8 km. De enda chanserna till att få lite vila, utöver knölen, var när det blev en lutning på kring 4-6%. Jag sög in dem och körde på med hög puls och tungt flås. Kändes rejält i bröstet och luftvägarna efteråt, men inga bestående men. I början tog jag en liten ledning, men det dröjde inte länge fören Tommy Evaldsson låg bredvid mig, tog ledning och sedan utökade den med dryga två minuter när han till slut nådde mållinjen. Imponerande! Skönt ändå att jag fick näst bästa tid och det är jag riktigt nöjd med. Nu är det bara en etapp kvar innan juluppehållet och det kanske blir ett GP. Då gäller det att vara på tårna. Ses på torsdag grupp 1 och 2.

UP AND AWAY!!!

fredag 7 december 2012

PTdE Etapp 4 och 5

Etapp 4: Kände mig taggad och självsäker denna dag och var beredd på att köra hårt i backarna. Men som vanligt i denna tävling kan vad som helst hända. Starten gick och målet var att köra hårt redan från början för att få ett liten försprång, men Tommy var urstark, vilket resulterade i att hans kedja brast strax efter starten och han ropade, "Det är under 3 minuter och då gäller omstart!" Vi startade om och jag satt beredd på att trycka på rejält. Tommy distanserade sig tidigt, men tack vare lite tekniska problem kunde jag bara se hur långt framför, respektive bakom mig som mina motståndare befann i tid, men jag kunde inte se deras karaktärer. Det är ganska svårt att hänga på någons rulle när man inte kan se någon, men jag tycker att det på den nya Tacx programvaran i allmänhet är svårt att hänga på rullen oavsett om man ser karaktärerna eller inte. Dock kan jag inte uttala mig om man kör via internet hemma själv, då jag inte äger en sådan trainer, men när man kör gemensamt via LAN, är det tufft. Hursomhelst utökade Tommy ledningen med dryga minuten och jag låg jämnt med svärfadern Johan. Johan och jag växlade ledning titt dom tätt och som mest ledda jag runt 20 sekunder och kunde knipsa andra spurtpriset. Tommy vann såklart och Johan som verkar vara tillbaks i sin gamla form tog andra platsen.

Etapp 5: Lite fundersam över hur Tommy och Johan kunde köra bättre än mig på Etapp 4 när jag dessförinnan har segrat över dem med 1 till flera minuter gjorde att jag kände mig mindre kaxig denna dag. Till och med nästan lite ödmjuk. Dagens etapp hette Upp och Ned och det stämde fint. Banprofilen såg ut som ett EKG, så det var massor av backar att bestiga. Kroppen kändes bra och vi körde igång. Benen kändes också bra, men jag var ändå rädd för att ta ut mig för tidigt. Det gick riktigt bra och jag kunde se att jag låg före Tommy och resten av gruppen. Denna bana var riktigt kul, men visst är det roligt om det går bra. Jag tog spurtpriset på samma tid som Christian Sääv i grupp 1 som fick spurtpriset i sin grupp och till slut vann etappen med en fenomenal tid. Jag kunde dock inte matcha honom i slutändan, men är riktigt nöjd med att segra i grupp 2 och hittills fått andra bästa tid totalt på etappen. Tredje bästa tid totalt fick Robert som verkligen kan leverera.

Hjärtfrekvensen under Etapp 5
Imponerande inte minst av Robert, utan av alla som deltar i Pro Tour de Evalds och pressar sig till bristningsgränsen.

P.S. grupp 3 och 4 ska köra på lördagen den 8 december p.g.a. elavbrott när tävlingen var i full gång i onsdags. Hur de tävlande i snöstorm och ej skottade vägar tog sig till lokalen i Kvänum är ett under, men vad gör man inte när det är årets viktigaste tävling som man deltar i.

söndag 25 november 2012

PTdE Etapp 3

Kroppen och psyket hade repat sig och jag kände mig taggad som fasiken. På måndagen körde jag lite lätt ute med Johan Odh och på tisdagen körde jag mitt obligatoriska kvällsspinning. Mina lårmuskler kändes ganska trötta och ansträngda, men jag kunde ändå trycka på rejält och uthärdade smärtan bra. Egentligen var det lite för hårt pass med tanke på att det var dagen innan Etapp 3, men jag är ute efter kvalitetspass på veckodagarna.

På onsdag var det dags att köra och jag var revengesugen. Banprofilen såg ut att passa mig och jag fokuserade på att cykla efter en bra tid och bonussekunder för att klättra. Det var jäkligt jobbigt under nästan hela loppet och gårdagens pass gjorde sig påmint i benen, men trots det lyckades jag få totalt näst bästa tid. Tyvärr inte bästa då det verkar som om Robert har paxat den och förmodligen inte kommer att lämna ifrån sig den utan en hård fight.

Från grupp 1, till grupp 4, till grupp 2. Inte konstigt att jag i "media" kallas för Jojon.

lördag 17 november 2012

PTDE Etapp 2: The bigger they are, the harder they fall!

Kände mig stark på måndagen efter de första racen, men på tisdagen hände något. Kroppen började kännas lite öm och någonting lurade i halsen. På onsdagen blev det lite värre i både hals och kropp och träning uteblev hela veckan, vilket var riktigt tråkigt då jag hade en riktigt grym motivation. Torsdagen hade kommit och det var dags för Etapp 2 som var 40km lång. Halsen kändes lite sträv och kroppen fortfarande inte 100%, men jag tänkte att när jag väl börjar köra så kommer det kanske gå fint ändå. Vid uppvärmningen kände jag att jag svettades onormalt precis som man kan göra vid feber när man ligger i sängen. När loppet väl drog igång blev det högt tempo direkt och jag är väl inte helt oskyldig till det. Karl kunde dra ifrån tidigt och därefter följde Lennart och Rigge. Jimmy höll på att ta in på mig och till slut låg han jämsides med mig. Det kändes fruktansvärt obehagligt i bröstet vid högre intensitet, men jag antog att jag ändå kunde få en hyfsad tid om jag lugnade mig lite. Runt ca. 13km in på loppet hände det. Programmet kraschade! Då var det bara att börja om.

Enkel matematik:
Obehaglig känsla i bröstet (sjukdom) + dålig motivation när man får börja om + 13km extra = Dålig tid

När jag upplevde att det kändes farligt att ta i så mycket som jag gjorde i början av loppet, blev det naturligt att jag inte vågade chansa vid omstarten. Med facit i hand hade jag tjänat på att stanna hemma eller att på plats bryta loppet, men jag tyckte ändå inte det kändes rätt att vara taktisk på det viset. Det är många timmar kvar att cykla och jag hoppas att jag på något mystiskt sätt kan ta igen den förlorade tiden, men det kommer inte att bli lätt när man ledde med 29 sekunder och nu ligger under med ca. 16 minuter i totalen. Man måste ändå tänka på att tekniska eller kroppsliga problem kan uppstå och att man får ta hela tävlingen med en nypa salt, då det handlar om gemenskap, träning och att ha roligt tillsammans. Vad är en tävling utan överraskningar?

Efter loppet mådde jag fysiskt och psykiskt skit, men nu är jag på bättringsvägen. Av med ledarkepsen och på med fokus mot toppen!


tisdag 13 november 2012

Pro Tour De Evalds: Prologen och Etapp 1

Jag ankom kl.08.20 på söndagen den 11 november i Kvänum helt ovetande om hur min form var i jämförelse med alla andra dundercykler som strosade runt i bilhallen. Lite nervositet fanns i kroppen i väntan på information om hur dagen skulle se ut. Efter infon kopplade jag av med kopp oerhört starkt kaffe. Jag blev lite nödig, men vågade mig inte på "nr.2" för då hade jag nog ockuperat toaletten resten av dagen och missat båda mina starter. Jag tog beslutet att hålla mig och det gick fint. Efter ombytet väntade jag på att det var min tur att starta och ledig blev cykeln som Christian Sääv satt på, vilket var bra då han verkar ha sadeln i samma höjd som jag. Det enda som behövde bytas var pedalerna. Jag värmde upp på en bana som var 1 km lång. Lite kort för uppvärmning, men benen kändes bra.

Prologen: Jag var riktigt taggad när sekunderna räknades ned och var kvick i starten. Jag pressade på hårt och hade en hög intensitet länge och återhämtning fick jag i utför på banan. Bredvid mig gick Jimmy Evaldsson som snackade om mellantider och att jag såg ut att ha en bra tid på gång. När det var ca. 1,5 km kvar började jag ta i riktigt mycket och mot slutet kändes det nästan som om hjärtat skulle explodera. Väl i mål kändes det värt smärtan och jag tog ledningen. Det var fortfarande några startande kvar, så viss oro fanns det att någon kunde slå tiden. Jag granskade alla resterande deltagare och hur de låg till tidsmässigt och höll tummarna om att min tid skulle stå sig, vilket den gjorde. Första ledarkepsen var min.

PTDE Ledarkeps

Etapp 1: Jag var rädd att jag kanske hade tagit i för mycket på Prologen och nu skulle få en dålig placering. Starten gick fint och det var högt tempo redan från början. Jag, Robert och Tommy fick en lucka och försökte ligga på varandras rulle ett tag, sedan blev det en splittring med Robert som låg ca. 10 sekunder framför mig och Tommy med lika många sekunder bakom mig. Spurtpriset närmade sig och Robert utökade ledningen med några sekunder till. Han fick spurtprisets högsta poäng och jag som tvåa över markeringen fick resterande. Då hände det något märkligt. Jag bara flög förbi Robert och han tappade mer och mer. Först trodde jag att han hade tagit ut sig, men det visade sig sedan att hans sändare som sitter på cykeln hade förlorat kontakt med datorn. Samma sak hände Tommy. Det slutade med att jag kom först över mållinjen och även här fick den bästa tiden. Kändes dock inte riktigt bra då två stycken i min grupp fick tekniska problem. Jag tror nämligen att Robert hade utökat ledningen och tagit hem Etappen. Tommy hade också varit farlig mot slutet, vilket jag inte tvekar ett dugg på.

Etapp 1
Måste tillägga att jag blev riktigt paff över mina tider, men jag vet inte om det är jag som är i bra form eller om de andra har slarvat med träningen.

söndag 4 november 2012

Årsfest 2012, en trevlig avslutning

Mycket har hänt eller inte hänt under 2012 i Lidköpings cykelklubb. Klubben fick en seg start som vi naturligtvis kommer att ändra på till nästa år, då fokus ligger på att rekrytera mer medlemmar och få ut våra klubbkläder tidigt på vägarna. Vi kommer att satsa på en nybörjargrupp på söndagar, men även en del på de som vill få bra tider under Vätternrundan eller placering på tävling. Nu ser vi framåt!

Vi hade först prisutdelning i klubblokalen...
...och drog sedan fram till restaurangen Bakgårn.


fredag 2 november 2012

Monark Ergomedic 818E


Någonting som alla cyklister bör ha tillgång till är en just en sådan testcykel. De är stabila, har cykelkänsla och bra inställningsmöjligheter för sadel och styre. Problemet med de vi har i klubblokalen är att svett har fått "sadelstolparna" att rosta, vilket gör dem tröga att justera. Jag försöker att uthärda minst ett intensivt pass på ca. 60min i veckan, men det är verkligen en mental prövning när man tränar själv. Bra musik hjälper en del, dock inte hela vägen. I stort sett varje gång jag sitter på testcykeln kommer tankar om att korta av passet, men oftast håller jag stånd och vid hälften av passet kommer viljan tillbaka att slutföra vad jag startat. Det ger nog säkert en hel del att träna på en sån här så länge man håller kvar vid det tänkta programmet. Jag rekommenderar att ni är ett gäng som kör ihop och att du nämner det programmet. Då kan du inte avvika utan måste fullfölja annars får du säkert elaka kommentarer av dina kamrater och det vill man ju inte få. Kör hårt!

onsdag 31 oktober 2012

Sportmässan 2012 på Elmia


 Vintertiden är här och träningen har minskat! Då är det ett bra tillfälle att kika på vad som finns på marknaden 2013 och eventuellt göra några fynd. Bl.a. köpte jag en gaffelpump och ett cykelställ där jag fick 40% i avdrag. Mässan i sig var ganska tråkig. Trodde att den skulle vara betydligt större med massor av cyklar och tillbehör att kika på och kanske få inblick i lite andra sporter. Jag var där med ett riktigt trevligt gäng och naturligtvis min familj och hoppas på att jag sått ett frö i min dotters huvud som gör att hon i framtiden blir sugen på cykel precis som sin far. På mässan fanns även lite lokala köpmän i form av Evalds MTB Garage som hade en välbesökt monter bestående av många fyndgalna kunder som säkerligen hittade något gott ibland kläder, verktyg och cykeldelar.




 "Vänta lite! Vad är detta?" Jag hade läst i cykeltidningen Kadens om boken Bergtagen som jag hade blivit otroligt sugen på då jag älskar backar och har en dröm om att ta mig an riktigt tuffa stigningar i Europas cykelländer. Du vet: Belgien, Spanien, Frankrike och Italien. Vilken tur att det satt en liten, trevlig gubbe bakom ett skrivbord med högar av denna bok och jag kunde omöjligt motstå att köpa den efter lite cykelsnack. Är jag en bergscyklist? Ingen aning. Vill jag vara en? Självklart!

Har funderingar efter att jag är klar med min utbildning att avverka alla backar som finns med i boken systematiskt och under en lång period. Någon som vill göra mig sällskap?



Mörkercykling? Inga problem med bra lyse!

På mörka kvällar kan det vara svårt att motivera sig till att komma ut på vägarna och då är det riktigt bra om man känner några mer cyklister som man kan cykla ihop med. Det har blivit torsdagar som vi ger oss ut i mörkret med starka lampor och reflexvästar. Framlyset jag använder är Moon X-Power 500 som finns att köpa på Evalds MTB Garage i Lidköping. Riktigt mycket ljus ur en sådan liten och snygg lampa. Den håller i 1 tim 40 min med högsta effekt (500 lumen). När batterinivån är låg börjar power-knappen att blinka rött, men då är det bara att trycka på den en gång för att minska effekten och knappen börjar lysa blått igen. Den har 4 olika ljusstyrkor plus en blinkande.



Riktigt skönt att komma ut och köra på grusvägar runtom i Lidköping och utan dessa hårda cyklister samt de som inte syns i bild skulle dessa träningspass inte i närheten bli så roliga som de blir.
Dessutom tycker jag det kan vara lite läskigt att köra själv i mörkret, mest för att jag allt för ofta har stött på det vilda.

onsdag 24 oktober 2012

Mörkt ute, ljust inne!

Nu när det blir mörkt tidigt och jag inte känner för att cykla ute och ta på mig en massa kläder samt se ut som en julgran, så finns det lite sköna spinningpass på Friskis & Svettis. Oftast kör jag ett spinning-puls pass på tisdagar kl.19.30 med spinningsledaren Kajsa som tidigare har jobbat på cykelgymnasiet i Skara. De första passen jag kör brukar gå snabbt, men när man har kört några gånger, blir det rätt så tråkigt och jag får kämpa varje gång för att hålla motivationen uppe. Jag försöker föreställa mig att jag cyklar i pyrenéerna som är en dröm, för att orka med passet och då blir det lite lättare. Hösten/vintern har precis börjat, men OJ vad jag längtar till sommaren. Jag älskar verkligen att cykla under riktigt varma dagar, typ +35°C, men i år har det rent ut sagd varit förjävligt väder. Jag får hoppas på 2013. Nu ska jag inte grina mer för det utan gå vidare och se framåt. Snart börjar Pro Tour De Evalds och då gäller det att vara stark. Många pass både inne och ute, i regn och rusk och förhoppningsvis några dagar med knappt någon vind och torrt underlag



Jag och min sambo har fixat ett schema så att vi båda kan få den träning vi behöver. Hennes pass på tisdagar slutar runt kl.19.20 och då går jag till gymmet med Ellie och så växlar vi. Träning och andra saker går att lösa om man har barn, det gäller bara att vara öppen och lite kreativ.

tisdag 23 oktober 2012

Tiden för en cyklist

Nu har jag skaffat en ny cykeldator, Specialized SpeedZone Sport Wirelesswww.evaldsmtb.se till min finaste MTB. Den största anledningen till att jag var tvungen att ha en är för att smidigt se vad klockan är då jag ofta blir försenad till middagar och att det kan vara roligt att se hur långt och fort jag har cyklat.

Denna cykeldator har precis det jag behöver:
  • Speed, 
  • Average speed
  • Maximum speed
  • Odometer
  • Trip meter
  • Clock
Den är lätt att programmera, få knappar och stora tydliga siffror. Dessutom ett fäste som gör att man kan vinkla datorn.
I denna modemedvetna kultur är det också viktigt att allt på cykeln matchar och jäklar vad snyggt det blev med lite mer vitt på cykeln. Supernöjd med de vita detaljerna på min Scott Scale 29 Pro. Snyggast i skogen. Synd bara att det inte finns någon där som kan hålla med då det oftast blir träning i ensamheten. Kanske finns någon älg eller hare som spanar in cykeln när jag studsar över rötterna i Råda.





P.S. jag har hört att man sällan under MTB-tävlingar har cykeldator, men oftast på träningshoj. Varför har man det inte på tävling? Image eller onödigt?

måndag 22 oktober 2012

Höst på Kinnekulle

Kinnekulle är vackert så här års, men väldigt hal även om man har en 29:a. Sedan är jag för övrigt ganska oteknisk, men man måste ju komma ut och träna för att bli bättre. Njuter av naturen gör jag i alla fall.