Pro Tour de Evalds Avslutningen

Nu är det över! Äntligen över! Samtidigt som det har varit otroligt skoj, så är det ändå skönt att alla etapper är avklarade. Trots mycket tekniskt strul, känns det trots detta att humöret har varit bra hos alla (utom Karl möjligtvis som förmodligen har åkt ur flest gånger) deltagare. Min sista etapp gick inte så jätte bra för att jag hade lite förkylning i kroppen, men den gick tillräckligt bra för att jag skulle få den placering som jag förväntade mig i slutändan. Nämligen tvåa i hela PTdE och nästan vann poängtävlingen. Jag tror även att en del av de som jag besegrade ser fram emot att sätta mig på plats när vi kommer ut i verkligheten.

Avslutningsfesten på Lumber & Karle var som vanligt mycket trevlig med många bra samtalsämnen eller samtalsämne i singular, då vi bara snackar cykel och till det serverades otroligt god mat. Och som vanligt kunde jag inte hålla mitt löfte till min sambo att inte köpa något. Det blev ett riktigt snyggt set med byxor och tröja av Pearl Izumi som Christian Fåglum och Evalds MTB Garage fixat fram och ett par läckra brillor av SH+ som Jimmy Evaldsson från Evalds MTB Garage erbjöd till ett förmånligt pris. Det är svårt att motstå när utrustning är så pass billigt. Problemet är bara hur jag ska smuggla hem sakerna utan att min sambo tar mig på bar gärning.

Träningsförbud under ledighet

Vad konstigt det är från att man en gång i veckan har åkt ut till Kvänum för att delta i ett race, komma hem två timmar senare än beräknat och sitta vaken ända till midnatt, till att vara ledig en hel vecka med träningsförbjud beordrat av Obelix. Bara att rätta sig i ledet och hoppas på att jag kan prestera den sista etappen ändå. När jag dräller hemma och inte gör något annat än att klättra på väggarna av rastlöshet, så kan jag lika gärna passa på att ladda och bygga upp lite kolhydrat- och fettlager.

Etapp 11: Näst sista plågan

Vilken tuff etapp, men det lönade sig att myscykla i klubblokalen dagen innan. Kände mig superstark, tror jag. I förhållande till en del av de andra i alla fall. När starten gick, hakade min grafik upp sig, så jag fick starta en egen server. Ungefär 3 minuter efter de andra var jag i full gång att ta mig an utmaningen. Jag bestämde mig för att endast ligga på den största klingan i fram, vilket jag lyckades precis med för det var inga dåliga stigningar. När det lutade upp emot 10%, var jag tvungen att ta i rejält, men som tur var de inte så många och inte så långa. Tyckte jag. En del hade en helt annan uppfattning. En sak som kändes skönt var att Christians Sääv´s (som ledde av de som var anslutna till gemensam server) dataskärm visade att vi befann oss på samma plats, vilket betydde att jag hade kört in den förlorade tiden och kunde lätt räkna ut hur långt framför jag låg till de övriga. Tråkigt var dock att Karl "som vanligt" tappade kontakten till datorn och var ute ur spelet denna dag. Det som var tråkigt för mig var att han låg väldigt långt efter och jag hade kunnat tjäna en hel del tid. Nu ska han köra om etappen på söndag och som vanligt kommer väl han att vara taggad och få till en mirakulös tid. Jag väntar nervöst!

Typ 3 km innan mållinjen hände det värsta tänkbara! Cykeln tappade kontakt med datorn! Jag klev av cykeln lugnt och sansat utan några aggressioner och tryckte på de tre knappar i följd som  programmet kan visa när man är i meny´n och datorn tappat kontakt med sändaren som sitter på cykeln. Då kom texten "pause", texten försvann och bilden började rulla igen. Fan va gött. Med en riktigt bra tid på gång, kunde jag koppla av och galoppera in i mål. Anledningen till att det fungerade att göra så för mig och inte för Karl som också provade att göra så, tror jag beror på att jag cyklade själv och det räknades som ett träningspass medan Karl var ansluten till en server och hade motståndare och då fungerar det inte att pausa plus att det räknades som tävling.

Kadens

Grupp 2 kämpar

Display

Etapp 9 och 10

Etapp 9: Gick väl sådär. Var riktigt slitsamt. Jag har lagt märke till om jag kör ett hårt spinning pass på tisdag, vilodag på onsdag och sedan tävling på torsdag, känns benen rejält stumma och mjölksyran slår in tidigt under loppet. Jag ska försöka att testa med att köra ett lugnt testcykelpass på onsdagen för att se om det hjälper. Fick ändå totalt tredje bästa tid, men jag är lite orolig över Tommy och Karl som verkar vara på hugget. Hamnade även efter i poängtävlingen tack vare att dessa två var tvungna att prestera på denna etapp.

Etapp 10: Lite udda system på denna etapp. Man skulle lägga in ett spöke att följa och ange vilken snitthastighet man trodde att man kunde uppnå. Genom att lägga in snitthastigheten på spöket kunde man då ligga på rulle. Det var lite dividerande och eftersom jag kände att jag inte hade något att förhålla mig till, bestämde jag för att ta i rejält. Jag valde 51 km/h vilket var riktigt högt, men det fick en del i gänget att höja sina snitt och kanske var det ett taktiskt korrekt, dock omedvetet val. Den person som kom i mål närmast den uppskattade snitthastigheten fick dessutom alla bonuspoäng och sekunder och jag var nog så långt ifrån det gick att komma. Tur i oturen var Lennart den som gjorde den bästa uppskattningen. Eftersom han inte har så många poäng, hoppas jag att det förblir så. Det är några som ska köra om p.g.a. tekniska problem och Tommy är en av dem. Han hade otur på etappen lät det som när han vrålade och var nog överlycklig över att köra om på söndag. Tommy ska vara bortrest nästa vecka, vilket gör att jag kanske har en chans att ta tillbaks ledningen i poängtävlingen vid kommande etapp om tekniken fungerar felfritt. Lite nervös över Karl kan vara riktigt stark. Det verkar bara gå rätt upp för honom numera.