Det var med nervositet som jag åkte mot Skara för att delta i deras Grand Prix. Jag hade hört kommentarer som "Tävlingen är som gjord för att vurpa!", "Stopp och igångdrag!" och "Trångt, smalt och se upp för att bli tacklad!". Dock så upptäckte jag snabbt att detta var blott dramatiseringar av ett jäkligt kul och intensivt lopp som inte passade mig alls, men gav mig mer erfarenhet och teknisk träning som jag aldrig kan få nog av.
I första delen av loppet trodde jag att jag skulle bli avhängd direkt och få åka själv tills jag blev varvad. Avhängd blev jag ganska snabbt, men som tur var fanns det fler längst banan som råkat ut för samma öde och var beredda för ett samarbete. Vi bildade först en trio som jagade en lite större grupp som tappat kontakten med klungan. Vi anslöt oss efter bara några varv och jag samt en Skövdecyklist turades om att ligga längst bak i sistaklungan. Det kändes för tungt och onödigt att pressa sig förbi för att ligga och dra då jag enbart hade sinkat de övriga i kurvorna tack vare min dåliga teknik. Däremot så hade de längst fram i klungan kunnat vara bättre på att släppa fram övriga i gruppen för att få alla att bidra och öka farten, men eftersom det fanns några i mitten som inte ville gå fram, blev det bara några få som kämpade ända in i det sista. Till slut efter ca 35 minuter hörde jag ett tutande bakom mig. Först tänkte jag att det bara var nån gammal idiot som avsiktligt kört in på banan för att visa sitt missnöje eller inte fattade att han var inne på ett tävlingsområde. Men när bilen närmade och jag hörde motorljudet insåg jag att det var ledarbilen och att vi var på väg att bli varvade, vilket innebar slutat för dagens prestation (eller vad man nu skall kalla det).Otroligt kul hade jag hela dagen i Skara och detta kommer definitivt att bli en repris för nästa år. Dock kanske med en ny målsättning. Vi får se!
