Cykelvasan 2013 Succeé

Vi anlände till Lindvallen, Sälen sent torsdag kväll. Vi hade hyrt två 10-bäddar stugor från torsdag till söndag för att på fredag, dagen innan tävling, slappna av och se om vi kunde hitta något roligt i tälten eller butikerna inne i Experium. Själv var jag ute efter fler underställ och hittade några riktigt snygga och funktionsdugliga Craft Mesh på Stadium. Vädret var urdåligt med regn och 14 grader. På kvällen åt vi en underbar pasta och förberedde mentalt inför loppet. Robert Lundqvist och Johan Karlgren såg ut att planera taktik, men jag var inte speciellt intresserad eftersom jag startade i ett led före dem.

På tävlingsdagens morgon sken solen och kroppen kändes bra trots att jag sovit lite kasst av två anledningar. Den ena var att jag sträckte några muskler i nacken när jag tog i som en galning för att öppna en vinare och den andra berodde på att min på tvååriga dotter vaknade och var ledsen mitt i natten. Hon fick ett extremt vällingsug helt plötsligt. Till frukost åt jag 1 kg risgrynsgröt som var jättegott, sedan var det bara att ge oss iväg till starten som låg dryga milen ifrån vårt boende med känslan att jag glömt något. Efter 5 km kom jag på att jag glömt packa ned överdragsbyxor, men nu fanns det ingen återvändo. Jag tänkte att jag fick lösa det senare när jag kommit i mål.

Jag var placerad i startled nr. 3 och fick infoga mig sist dessutom. Många måste varit på plats tidigt för att lägga sina cyklar så långt fram som möjligt. Det var bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Bakom mig i startled nr. 4 fanns Robert och Johan och framför mig startled nr. 2 stod Fredrik Sääw. Karl Johansson var också placerad längre fram, men jag hade ingen aning om vart. Tiden som passerade fram till starten kl. 09:00 gick fort och jag var taggad. Loppet börjar med en ganska lång backe och jag fann rytmen och körde om några hundratals cyklister. Sedan blev det mest bara trångt och två spår täckta av hänsynslösa tävlande. Dessutom bestod början av loppet av grusvägar med spränggrus och när jag försökte köra om på vänster sida höll jag på att glida ner i diket. Jag fick helt enkelt acceptera att tempot var lägre än önskat och invänta en bättre väg. Lite senare blev ändå högersidan fri och jag trampade förbi ännu ett gäng tills jag hittade en klunga med Nicke Svantesson i som låg närmare min efterfrågade intensitet. Tyckte ändå att det var dåliga samarbeten och för långa dragjobb av samma cyklister, vilket gjorde att tempot successivt sänktes. Jag tog mina chanser att köra om så fort det gick uppför och placerade mig längre fram i gruppen. Vid ett tillfälle blev det en rejäl lucka och jag plus två till samarbetade för att behålla den. Tyvärr var det inte ett tillräckligt bra samarbete. Efter några kilometer hade jag en lång

Liveband vid maten efter loppet

svans efter mig som bestod av samma grupp som jag hade distanserat mig ifrån i stigningarna. Jag låg och drog en bra stund och hoppades på att någon frivillig snart skulle komma fram och avlasta mig, men ingen ville riskera att hamna längst fram och trötta ut sig trots att jag var tvungen att sänka hastigheten efter håll i sidan. Till slut släppte jag av ännu mer och placerade mig i klungan. Hållet gick över och vi närmade oss Preem Hill Race. Jag ökade och lämnade klungan bakom mig för gott. När det gick utför igen fick jag syn på ett gruppen som Karl befann sig i. Jag anslöt mig till dem och efter att passerat Karl, såg jag honom aldrig mer igen. Ingen mer speciellt hände förutom mot slutet när vägen vi körde på helt plötsligt smalnade av och en stor stolpe dök upp på vänster sida. Jag hann precis väja, men jag hörde att de bakom mig inte riktigt hade samma tur. Det måste blivit en propp av cyklister, eftersom det från att varit ett stort gäng bakom mig, blev helt tomt. Nu närmade vi oss målet och körde igenom campingen. Jag tyckte det var svårt att köra om fram tills en liten upphöjning, där jag tryckte allt vad jag hade på pedalerna. Jag tryckte förbi tjugotal cyklister utan problem och kom i mål med tiden 3:06:57.

Jag är supernöjd med loppet och hoppas att jag blir framflyttad ett eller två startled till nästa år. Ska även försöka infinna mig lite tidigare vid starten så att jag får ett bättre utgångsläge 2014. Vi hade riktigt tur med vädret också. Ren njutning hela dagen!

+ Bra arrangemang
+ Tydliga markeringar
+ Bra mat, både före och efter loppet

- Svårt att köra om och risk för vurpor där det var spränggrus

SK Granans MTB-Lopp

Länge sedan sist, men nu ska jag försöka skriva lite så fort det händer något i cykelväg. 

I veckan blev jag uppringd av min svärfar som undrade om jag hade lust att följa med på ett MTB-lopp i Dalsland på Lördag. Ken skulle anmäla oss och Kvänums IF hade gratis startplatser som de delade ut. Evalds MTB Garage hade även sponsrat arrangörerna med lite priser. Eftersom jag har svårt att motstå erbjudande vad gäller cykel, tackade jag JA nästan omedelbart. Vi åkte upp med full bil och resan gick fort. Jag kände mig taggad och tyckte att det 3 mil långa motionsloppet skulle bli riktig kul. Jag placerade mig typ näst längst fram i startområdet och var beredd att ge järnet direkt. Dock så är jag värdelös på starter, som jag verkligen måste börja öva på, och cyklist efter cyklist flög om mig. Men efter några hundra meter började jag köra om istället i den kuperade terrängen med mycket lösgrus som nästan fick mig att glida omkull när fästet på framdäcket släppte i en snäv sväng. Jag höll mig kvar med hjulen i marken och tryckte på hård så fort det gick uppför tills vägen sedan blev en vanlig platt grusväg. Svärfar var bakom mig och Robert såg jag i huvudklungan framför mig som min lilla grupp på typ fyra man närmade sig. Det visste jag, men vart höll Ken hus? På bilden nedan ser ni rackaren som jag antog hade gått med i snabbgänget längst fram.

 

Efter att huvudfältet nådde fram till en backe och lite mer knixigt skogsparti tog det tvärstopp för Robert, vilket gjorde att jag kom ikapp honom, men fick hoppa av cykeln och springa förbi uppför backen, då jag inte kom om honom där han ledde sin gunghäst. Det gick fint och jag sprätte iväg. Tyckte dock inte att jag fick något riktigt flyt över rötter och sten, och hade ett riktigt dåligt tempo rent ut sagd. Tror att det bara sitter i huvudet eftersom jag sällan gillar stök. Fick även jätte ont i händerna av att klamra mig fast på styret och längtade till lite asfalt för att kunna slappna av i fingrarna. Efter ett varv som motsvarade 15 km kändes det bra i benen, men ändå tog jag det ganska lugnt och hade bara fokus över att inte bli omkörd eller släppa snubben framför mig allt för mycket. Han var stark uppför, vilket jag märkte i backen strax innan målgången där vi vid stigningens början hade varit ett ganska stort gäng på kanske runt 10 cyklister, men efter den första branten tittade jag bakåt och märkte att alla hade släppt förutom de två framför mig naturligtvis. Den ena tappade efter det sista skogspartiet och den andra var snubben som fick lucka.

Jag tog in på honom varje gång vi kom in på stigar och när jag kom ut på den långa backen innan målgång, var jag precis bakom honom. Jag lade mig på hans hjul, men kände att jag kunde åka fortare trots att det gjorde rejält ont i benen. Jag körde om honom och hörde hur han tog hjul på mig istället och blev orolig för att jag gjort ett misstag. Sedan kom en markering som jag siktat in mig på det första varvet och där jag bestämt mig för att trycka på allt vad jag hade ända upp. Fick en riktigt stor lucka och åkte ned i hög fart mot den sista stigen. Det höll ända in i mål och jag är jätte nöjd över att vara snabbast av gänget som jag var där med. Tiden blev 1:17:29.
 

Tråkigt med loppet var ett gärde med osynliga gropar som nästan skakade sönder cykeln. Väldigt positivt var tydliga markeringar, jättebra arrangemang och att jag vann en lottdragning med MTB-däck värda 900:- som pris.

Robert: "Turgubben, Gomez!"